De vältaliga

Vi försöker erövra världen med ord som:

Hegemoni, paradigm, prekariat, probabilitet, prevalens.

Vi lär ut att något kan vara plausibelt, och någon kan vara prekär. Kär kär kär. Något kan vara modernt, men också omodernt. En del saker är rentav – postmodernt.

Efter regn kommer solsken. Och efter politiken kommer postpolitiken. Post post post.

Ord som diskrepans, diskursivt, dikotomi är enkla att ta till sig för de börjar alla på bokstaven D.

Kontextuellt, konstitutivt, kausalitet, korrelation, konträrt, kontingent är ord som är enkla av samma anledning. K förenar dem. Vi förenar arbetarklassen.

Orden kan vara en genväg, ett sätt att nå ut till väljarna. Väljarna lyssnar noga på orden som väljs. Noggrannare än vi tror.

Aspekt, intellekt, prefekt, perfekt, vänstersex, vänstersekt.

De användbara orden, är de användbara eller oanvändbara? Okränkbara skulle jag säga.

Probabilitet, prevalens, plausibelt, prekärt.

Kan du komma närmare, jag hör inte vad du säger, det dånar så fruktansvärt.

Implicit, hypokrisi, kollektiv, maxim, syllogism, metafysik.

Att orsaker kan höra samman kan man kalla orsakssamband. Ett annat ord för samma sak är kausalitet. Och på latin blir det som ni säkert vet: Post hoc ergo propter hoc.

Har man bråttom kan man bara skriva post hoc, det räcker, folk förstår ändå.

Stratifiera. Alludera. Substituera. Inventera.

Vi måste prata högre så att de hör oss. För pratets skull.

Och tvärtemot vad många kanske tror beror de låga röstsiffrorna ofta på tekniska problem. Det är inte politiken som brister eller hur vi paketerar den, utan det är ljudet i mikrofonerna framme vid talarstolen som massakrerar den.

Är den här mikrofonen på? Hallå? Hörs det där borta? Hörs jag? Testing-testing.

Dåså, då kör vi igång.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *